Den Jag Är

När vi föds, tror jag, är vi i hjärtat strålande som en kristall. Kanske olika färger för envar, men ändock strålande och helt oskuldsfulla. Kanske har vi cellminnen från tidigare liv. Men vi är tillbaka från Ljuset och vi ÄR ljuset.

Från den sekund vi möter Världen börjar erfarenheter att läggas i skikt över kristallen. Bra erfarenheter, dåliga erfarenheter, ja allt! Lager på lager, blad på blad... Vem är Jag nu?

Detta kom så starkt i dag, då jag jobbade med en tavla. Denna tavla grundade jag i en vacker rymdblå färg, för över ett år sedan. Under detta år har jag målat över och målat om många, många gånger. Jag blev aldrig nöjd. Överst blev det oljefärg. Tillslut ville jag bara elda upp duken. Kastade helt sonika ut den. Då, i frosten, började färglagren flagna! Jag tog en målarkniv, satte igång att skrapa bort. Lager efter lager,,, I dag kom jag till Kristallens kärna, Rymdblå, färg som inte flagnar. MEN den har förändrats, till något så vackert och spännande, som inte fanns för ett år sedan.

Skalar vi bort våra lager som vi fått genom vårt liv, våra erfarenheter, misstänker jag att vi finner vår egen kristall!! Som fortfarande strålar, men den har nu en egen karaktär, ett eget ljus, som ingen annan kristall!!!

Vad vill jag med detta inlägg? Kanske bara sätta ord på att jag förstått, att allt jag gått igenom under 51 år, skapat den Jag Är i dag, dock finns grunden kvar, men så mycket vackrare, så mycket bättre.

Visst är en äldre människa, med skavanker och rynkor, så VACKER!!!?

I Ljus//Wynja ( Bilden är från familjeliv.se )